Har väl inte varit riktigt bra på att uppdatera... Det har hänt lite mycket de senaste dagarna...

Fredag kväll: Winnerbäck konsert i Leksand. Den var helt underbart bra! Jag satt och grät större delen av spelningen. Det var inte för att det var hemskt eller ledsamt (jo, kanske lite för att det var sorgligt. Typ de låtarna man har massa gamla minnen som dyker upp....) utan för att det var helt underbart bra! Det var en av de bästa konserterna, när jag satt där så längtade jag verkligen tillbaka till mina "konsertkompisar" där hemma. Då hade vi haft ståplats och stått och sjungt med i sångerna och kanske hoppat lite också! :) Men det var i alla fall helt underbar stämning!

Lördag: Jaaa... Lördagen då... Vaknar vid elva, måste upp och stryka på mitt lusselinne. Det var jätteskrynkligt. Smäller i mig en macka och sen är det dags att vara nere i grottan för att öva på lucia sånger och skaffa glitter och dyligt. Vårat första uppträdande med lucia gruppen. Det gick väl sådär, det var i alla fall väldigt svårt att se Ida som stod och tecknade framför oss. Plus att det var massa jobbiga barn som sprang fram och tillbaka hela tiden. Jaja, efter lucia grejen, traskade jag till Robin för att prata lite. Det slutade med att vi somnade! Då var klockan inte ens sex! Vaknade vid halv sju. Gick till Svea, där det var förfest. Återvände till kruth för att sedan traska vidare till bilen. Och nu kära vänner kommer jag bara skriva ur mitt perspektiv och det lilla jag minns. För det finns ganska stora minnesluckor vill jag lova... Vi åker hem till en i klassen som bor i Leksand. Förfestar lite till, men det var typ bara dålig musik där... Inte roligt. Hann i alla fall bälga i mig massa, massa öl. Lite för många för att sedan fortsätta på krogen... Vid halv elva är det dags att traska till Lucky, krogen i Leksand. Vi traskar dit.... Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Hmmm. Vet att jag och Robin kom fram till att vi inte tyckte att det var roligt att dansa så vi satte oss i en soffa. Sen insåg vi att vi var ganska trötta också, så vi kollade på varandra och frågade om vi skulle däcka, vilken vi gjorde sekunden efter. Men då kom det en bra låt (minns inte vilken) så båda skuttar upp och ner till dansgolvet för att sedan vara igång en hel låt, efter låten var det dags för toan... Båda stod och spydde vid var sin toa... Sen däckade vi i soffan igen, då var det någon smart person som kom på att vi kunde sova hos dem vi var på förfest hos. Så vi hamnar i deras lägenhet. Hur jag kom upp för alla trapporna har jag ingen susning om, men jag antar att Robin hjälpte mig. Däckade tydligen i hallen också.

Söndag: Vaknade hyffsat tidigt med panik. Minns ingenting och vet inte vart jag är. Plus att det ligger någon brevid i sängen. Sträcker ut handen och känner efter lite vem det är som ligger brevid, andas ut när jag upptäcker att det är Robin. Somnar om och vaknar lite senare, som tur är minns jag lite mer då och kommer fram till att jag är hos min klasskompis. Går upp vid elva, finns inga bussar som går på helgen i Leksand så det var ju bara att traska tillbaka till Västanvik. Nu sitter jag här... Men det var en väldigt rolig kväll för mig i alla fall. Kände att det var tur att vi gick när vi gick för det hade tydligen hänt lite tråkiga saker efter. Vi stannade bara på Lucky i trettio minuter. Lite kul. Kanske inte alltid så bra att både jag och Robin super likadant. Båda dricker alldeles för mycket och alldeles för fort för vårat eget bästa...

Idag, om några timmar bär det av i till Leksand för att kolla på Winnerbäck! Ska bli riktigt roligt faktiskt. Men först ska jag duscha, laga mat och ta mig in till Leksand och Ejendals arena. Hoppas att jag hinner och att vi hittar dit!   

Näe, jag orkar inte skriva något inlägg idag. Det får vara helt enkelt.

"Om du är ledsen fråga dig varför. Lyft sedan på luren och ring någon och berätta svaret på frågan för honom eller henne. Om du inte känner någon så ring en växeltelofonist och berätta för honom eller henne. De flesta vet inte att växeltelefonisten måste lyssna, det finns lag på det. Dessutom har brevbäraren inte tillstånd att gå in hemma på allmän mark u upp till fyra minuter eller tills han vill gå vidare, vilket som nu inträffar först."

Kände för att skriva lite idag. Har för övrig målat på min tavla som ska vara med i utställningen om två eller tre veckor. Tror nog att den blir bra, hoppas på det i alla fall... Lite blandade saker är det i alla fall på den, ska ta en bild och lägga upp här sen när den blir klar, om den nu blir klar någon gång. Det är faktiskt ganska skönt att måla, man liksom rensar hjärnan dål. Alla tankar och funderingar kan virvla fritt!   

Tycker för övrigt att det finns väldigt många fina och roliga smileys här...

Dagens låt (känner att jag lagt av mig lite med det.... Har faktiskt glömt det ett tag nu...) är Winnerbäck. Alla låtar med Winnerbäck, orsaken är att vi ska kolla på honom på Fredag! Det ska bli roligt, jag ser fram emot det!

Jag känner på mig att det blir ett sånt där negativt inlägg igen. Men vad ska man göra när det är de tankar som snurrar mest i hjärnan? Egentligen borde jag faktiskt vara ganska glad, det har hänt många bra saker idag. Till exempel vaknade jag med en mycket snygg pojke brevid mig i morse... Alla lektioner har gått bra, jag har inte gjort något dumt (än)... Ja, jag borde vara nöjd. Men nu är det inte så. Varför? Kanske för att det hände massa saker i helgen. Önskar verkligen att det aldrig hade hänt. Alla bara dör. Varför? De säger att man ska gå vidare och inte älta allt för mycket, men jag vill inte bara gå vidare och låtsas som om inget har hänt. För det är inte så, människor jag verkligen tycker så sjukt mycekt om finns inte mer. Jag kommer aldrig någonsin kunna prata med dem igen. Kommer inte kunna fråga de om saker, det jag inte har hört nu kommer jag aldrig att få veta. Jag vet inte, jag är både arg, ledsen och förbannad på samma gång. Detta är helt sjuk, men ibland vill jag bara skrika D-Ö-D, så fort någon klagar på att dens morfar är knäpp eller nåt. Då vill jag skrika tillbaka: Var glad att du faktiskt har en morfar du kan klaga på. Min morfar är DÖD, DÖD, DÖD!!! Men det gör jag inte, jag sluter ögonen och andas lugnt, sen ler jag lite och försöker att inte brista ut i gråt. Min morfar var och har alltid varit och kommer alltid att vara min idol. Oavsett vilken åler jag är i kommer jag alltid att se upp till honom, jag vill bli som han. Men det kommer jag aldrig kunna bli. Jag önskar verkligen att han skulle dött på ett annat sätt. Jag vet precis hur mycket han avskydde det, den sista tiden. Det är så fruktansvärt hemskt att tänka så. Men samtidigt så sant.

"Är du arg? Slå knytnäven i en kudde. Var det skönt? Ingen skillnad. Nu för tiden är folk för arga för knytnävslag. Du skulle kunna försöka med knivhugg. Ta en gammal kudde och lägg den på gräsmattan utanför ingången. Hugg i den med en stor spetsig kniv. Gång på gång på gång. Hugg tillräckligt hårt för att knivspetsen ska tränga ner i jorden. Hugg tills kudden är borta och du bara hugger i jorden gång på gång, som om du vill döda den för att den fortsätter att snurra, som om du hämnas för att du är tvungen att leva på den här planeten dag efter dag, ensam"

Träffsäkert så säg?!

De säger att man ska prata om det... Men vem fan vill lyssna då? Vem vill lyssna på mitt snack om hemska saker som har hänt? När inte ens jag själv vill göra det?! Vad ska jag säga? Ska jag berätta allt hemskt utan krusiduller eller ska jag hoppa över de värsta bitarna, då kan det ju lika gärna kvitta. Vem vill höra något hemskt ältas och åter ältas, det är ju inte direkt så att man kan stänga av öronen och sluta lyssna. Vem vill???? Vill ju inte ens själv... Vem vill höra när jag undrar och undrar och undrar, men aldrig hittar något svar? Vem vill höra exakt hur förvirrad jag är? Vem orkar lyssna? V-E-M??? 

Nu har jag samlat lite mod, och tänker skriva upp massa fina/söta/bra/gullliga sms!

"Du är en ängel=)" - Från Josefine, när jag hade städat våran replokal... Hade till och med dammsugit.

"*falsk hög sång* don't wanna be ALL BY MYSELF! Hur går det?" - Från Axel som inte ville åka ensam till peace & love i Borlänge.

"Öhh... VA?! Om jag får veta vad felet i hans pyttelilla kuk till hjärna är så åker jag gladerligen dit och åtgärdar det med en skruvmejsel!   " - Alex om någon som var dum mot mig.

"För när ni två är fulla så är ni de jobbigaste människorna jag kan komma på   " - Josefine om mig och Axel.... Vi är väl aldrig jobbiga?! Inte fulla heller för den delen...

"Att vara liten är bra, men att vara liten söt och charmig är helt klart det bästa!! =) puss!" - Min underbara syster!

"Ja, men man kan ju berätta på ett snällt sätt! Och under har ju skett, än är hoppet inte ute! Man behöver inte acceptera den, däremot kan man göra det bästa av situationen och det tycket i alla fall jag att du gör!" - Från Elton, hon är bäst ibland.

"Vet du? En sak som jag tycker att du är mycket bra på är att bry dig om engagera dig och våga ta tag i saker. Det är en mycket bra egenskap!" - Från min underbara syster igen, fick det på min födelsedag. Det gjorde min dag, den dagen!

" Hälsa bröd att hon är söt, jag kommer aldrig att glömma henne.... Kram, Frasse" - Ett sms från Frasse som han skickade till Axel som i sin tur sickade det vidare till mig! Den dagen mådde jag också bra!

"Hej på dej hoppas jag inte stör fast det gör jag säkert de är ganska kallt å en aning tomt här men jag överlever, Tänkte bara önska dej en godnatt kram med en =)" -Sött, sött, sött, sött!!

"Hej förlåt om jag stör.. Hittar inte mina nycklar.. Skulle jag kanske kunna få sova hos dig?:$" -Gulligt om ni frågar mig. Självklar får man sova hos mig om man skickar ett sånthär gulligt sms! :)

"Hej "busig"   Tyckte du såg lite ledsen ut när du lämnade klssrummet,hoppas allt är ok?! Kram sköldpaddan" - Klart man inte kan vara nere när man får ett sånt här gulligt sms. Tilläggas skall väl att mitt person tecken är "busig" och personen som har skickat sms:ets persontecken är "Sköldpadda".

"Då går jag direkt efter att lektionen har slutat så möts vi någonstans på vägen.

Kram

*********" - Från min granne, snällare granne och kompis får man leta efter.

"Alltid västanvik jag tror jag kan tala för fler när jag säger att i våra hjärtan.. Du har iaf slagit ner i mitt likt en haubits granat ^^ puss på dig" - Är det inte sött så säg?!

Ett hus som jag vekligen trivs i. Tycker om det i massor. Har för övrigt fått världens sötaste sms idag. Kanske lägger upp det här någon gång när jag känner mig tillräckligt modig.