Jag leker med ordet HÖST, likt ett gulnat löv snubblar och faller det i mina tankar…

Höst brukar ju vara motsatsen till Vår, mitt emellan Sommar och Vinter. Men är det verkligen en motsats? Är det kanske möjligtvis en synonym?

Man brukar tänka att det är under våren som naturen står i blom och känslorna knoppas, men i mig känns hösten faktiskt likadan; hösten är inte ett avslut av sommaren, utan en början på något nytt. En ny chans. Ny natur. Nya färger. Andra vindar och temperaturer.

Just denna höst har jag även geografiskt sett förflyttat mig till en annan plats och det hjälper mig att se andra saker med nya ögon. Även det vardagliga som jag sett hundratals gånger förut, liksom personerna som omger mig- de som alltid funnits med mig i livet.

Genom förändringar får man nya infallsvinklar. Och jag tror att de förändringarna sedan inte behöver vara så stora eller spektakulära. Det räcker kanske med att rucka i schemat lite? Att placera favoritfåtöljen på en annan plats, prova en annan promenad i närheten av där man bor eller bara köpa en tidning man inte brukar läsa istället för den gamla vanliga?

Vad vet jag? Det enda jag vet är just nu.

Och just nu har jag goda fjärilar i magen som viskar om en härlig höst. Med luft man kan flyga i och löv att prassla bland. Fjärilar som talar om inspiration. Om att våga ta chansen till nya möten och överraskningar, att våga överraska även mig själv. Det kan vara svårt, men det är absolut inte farligt.