Oj, kan börja från början och sluta där bak kanske...

Fredagen ägnade jag åt att packa och åka tåg. Var hur mycket folk som hellst på tåget. Jobbigt. Väntade in älskade pojken i Falun i en timme, sen var vi påväg hemmåt i världens snyggaste bil...

Lördagen gick åt till att mysa, åka ner på stan och fixa lite småsaker sen åter mysa och även åka och hämta hund i Sågmyra. På vägen dit pangar ljuddämparen... Oh, vad coolt det var... Eller inte. Lät som om man åkte "cool" epa. Så tre personer och en styck stor hund åker i världens minsta bil som låter som fan, tillbaka till Falun. Dricker/äter äggtoddy och ser på film, eller Robin och hans mamma ser på film.. Jag småslumrar. Efter filmen sätter sig Robin och är social vid msn och jag lägger mig. Tänker att jag kan ju var lite småvaken och vänta tills han lägger sig. Somnar och vaknar, somnar och vaknar jättemånga gånger. Vaknar ytterligare en gång och är pigg, Robin är fortfarande uppe och skriver på sin dator! I min värld är klockan sju och jag tycker att näe, nu är det ju dags att sova om han varit vaken sen sju! Så jag säger mycket bestämt till honom att nu måste han sova... Han somnar och jag med till slut. vaknar en gång till och faktiskt tittar på klockan och inte bara chansar. Det blev väldigt rörigt i min hjärna när klockan då var kvart över sex! Det gick inte riktigt ihop. Egentligen var klockan halv två när Robin la sig för att sova. Men jag var pigg, det var ganska ljust, jag hade sovit massor så för mig var det logiskt att klockan var sju! Så det kan gå!

Idag har vi ägnat dagen åt att återigen mysa ta vara på så mycket mys som det går och  att prata. Jag råkade få ett anfall när vi skulle åka med tåget och har väl bölat resten av kvällen. Kom på att vi kanske eller förmodligen inte syns på fem veckor. Det fick mig att bli ledsen i ögat... suck. Hur ska jag klara mig?!

En underbar helg men ett jobbigt slut. Vill ju att vi ska träffas så ofta som det går...