Helt meningslöst att man ens försöker sig på att sova egentligen. Kommer ändå inte lyckas. Man liksom bara ligger och väntar på att telefonen ska ringa och att det hänt något. Skulle lika gärna ha kunnat åka in nu. Jaja, man kan ju ligga i sängen i alla fall.

Jag vet inte vad jag vill, och jag vet inte vad jag känner. Jag vill gråta samtidigt som jag inte vill, jag vill att det snart ska vara över samtidigt som jag inte vill det. Det är det absolut sista för Tage nu. Mormor är inne och vakar, jag och mamma ska åka in imorgon vid nio. Om han fortfarande lever.