Igår kväll tittade jag på Allsång på skansen. Det var verkligen dåligt. Egentligen visste jag redan innan att det skulle bli dåligt. För det har varit dåligt alla gånger hittills. Men jag ville se The Baseballs så jag var så illa tvungen att titta. Jag förstår att de ska byta ut Anders Lundin som programledare. Idag hade han dessutom inget manus att gå efter vilket betyder att hans Ehmmm, mmm, Men vad roligt och Fantastiskt blev ännu fler än de normalt redan är. Det var urdåligt. Plus att han var tvungen att sjunga en egen låt när det fanns så många artister som faktiskt kan sjunga, och varför ska hans fru vara med och sjunga solon och så? Är inte det lite jäv? Tycker att de ska lägga ner hela grejen för det har urartat för länge sen. Grejen är att hela stämningen har sjunkit och allsångerna??? Det är ju kul om de väljer allsånger som folk kan, annars blir det ju ingen allsång och då får de döpa om hela programmet till typ: Artister och tv-folk visar upp sig på skansen. Eller nåt, för det är ju vad de gör.

Om man jämför med Lotta på Liseberg, hon har bättre stämning, alla är glada och positiva, hon är gladare och kan skämta med folk och hon är lite friare och enklare. Dessutom kör hon på när hon är hes och förkyld tills det verkligen inte går mer. Hon sjunger och gapar tills det inte ens finns någon röst kvar. Till skillnad från Anders som för det första inte ens kan sjunga och för det andra inte kan texterna till allsångerna och för det trejde inte sjunger i allsångerna. Det skulle inte vara något som hade märkt att han var hes. Jo, möjligtvis när han gör sina solon, men då sjunger han ju ändå så falskt så det kan lika gärna vara det. Nä, heja Lotta, hoppas Allsång på skansen kursar, då skulle jag bli lycklig. Inte ens publiken där ser ut att trivas och ha kul, då är det illa.

Vilken dag är det egentligen? Har ingen aning! Man blir så veckovill på sommaren och när man jobbar både vardagar och helger så har man ingen aning till slut! Jaha, vad har hänt sen sist? Oj.... I måndags.... Vad gjorde jag då?! Minns inte. Tisdagen och Onsdagen blev det jobb igen, dubbeldygn som vanligt. Vi gick och handlade, bakade kaka, var ute och njöt av solen och gick massa promenader! Och allt detta med strålande sol-humör! Det var riktigt kul att jobba! Tycker verkligen om det när vi är glada och belåtna!

Igår var en tröttdag, hjälpte mormor lite och var på kyrkogården bland annat. Mormor har nu flyttat de mesta möblerna till sin nya lägenhet! Jag tror det blir bra! Hoppas som en tok på det i alla fall!

Idag bär det av till Rångedala om nån timme eller så, jag och mamma ska kolla på ett nytt köksbord hit hem, för det som vi använder nu har vi precis skänkt till mormor! Annars spenderar jag mest dagarna till att vänta på att min pojkvän ska vakna! Det blir mer och mer att vi sover och är vakna i skift! Men det funkar det med! :)

Just idag är det precis en månad kvar tills jag börjar uppe i Dalarna igen! Längtar massor, samtidigt som det har varit otroligt skönt att få lite paus och hinna med att andas också! Så snart börjar packandet igen! Det ska bli mindre kul!

Ja, då var det söndag igen då. Precis som varje vecka. Varför (nu kommer jag låta som en pensionär, men det får vara så) är alltid söndagar så tråkiga? Varför händer det aldrig något på söndagar? Man bara lider sig igenom och väntar, längtar och önskar att det ska bli måndag så att veckan kommer igång igen och man kan göra något. Men varför kan man inte göra det på söndagen då?

Igår i alla fall, när det var lördag och man kunde göra saker så var jag och syster hos mormor och hjälpte henne att packa inför flytten till lägenheten. Det är ganska mycket som ska flyttas, sorteras och slängas eftersom hon har bott i hus som har tillhörande ladugård och två extra hus plus ett garage... Man hinner samla på sig massa saker på så lång tid! Dessutom var morfar absolut inte dålig på att samla på saker, han var också väldigt bra på att ställa undan och "gömma" sakerna så att det inte såg ut som om det var så mycket förrän man började rota i det... Vi har insett det mer och mer nu... Men igår så lyckades vi packa ner allt innehåll i mormors vitrinskåp, massa vaser, glas, porslin. Medan mormor packade kläder som hon inte kommer att behöva. Nästa steg i flytten blir nog att min morbror och mina kusiner flyttar alla möblerna i hennes tv-rum. Det blir nog bra tror jag. När hon har kommit iordning i lägenheten så tror jag att hon kommer trivas alldeles utmärkt!

Idag då? Jo, jag har redan hunnit att städa mitt rum. Och till min pojkväns lycka skrivit ner alla saker jag har under sängen. Han är en mycket nyfiken prick ibland. Fast jag tror att detta påhitt mest är på skoj! Men, men, vi får väl se hur han reagerar! :) Annars idag händer det nog ingenting. Ska kanske sy på lite knappar på mina kuddar. Något mer vet jag inte. Det känns trist! Men det kanske är bra, så jag kan vila och vårda min förkylning!

Hemma igen efter två dygns jobb. Det är skönt att komma hem men det är lika skönt att åka dit och jobba sen igen när det väl är dags! Annars är det väl rätt lugnt här, orkar inte göra någonting efter många nätter med dålig sömn...

" Jag tänkte göra anspråk på världens längsta andetag. Jag drog luft i början av mars och lät bröstkorgen sjunka ner i slutet av juli.

Vi drar sådana andetag när stora saker händer. När rädslan tränger sig på.

I Sverige dör årligen minst 1500 kvinnor i bröstcancer, vilket skulle vara en fullständigt betydelselös siffra för mig om det inte vore för att min mamma var en av dem i fjol. Plötsligt var jag en av alla anhöriga som höll andan, som omöjligt ville tro att någon de älskar skulle bli en del av den statistik som tidningarna skrämmer oss med. Vi förvandlades till de små människorna vid sidan om en diagnos, med hoppet satt till läkare och mediciner.

Det som drabbade oss var omöjligt. Det var döden. Att se någon tyna bort har ingenting med verkligheten att göra. Det är som att drömma utan sömn, att förlora hoppet och ändå hitta lösningar som bär fötterna framåt i dimman, trots att det känns omöjligt. Det är som att lägga ifrån sig vardagen och att börja ställa omöjliga frågor och misstro svaren man får.

Händer det verkligen att folk dör i cancer?

Jag krympte inför det fasansfulla som tornade upp sig framför mig. Döden, och vägen dit, förminskar utan problem vuxna män till pojkar. Men den drar också fram tankarna på livet som passerat under åren som gått, då man var liten och inte förstod vad en mamma egentligen sysslar med under en hel barndom och fram till stunden då man sitter vid sidan om en sjukhussäng med samma moders kraftlösa fingrar i sin hand."

Så börjar Conny Palmkvists bok "Hejdå, allihopa" Otroligt fint och träffande. Han beskriver verkligen så man känner igen sig.

"Det finns saker som man måste göra, även om det är farligt.

Annars är man ingen människa utan bara en liten lort."

Astrid Lindgren

En ganska konstig dag hittills. Men jag tror nog att det blir bra till slut. Imorgon ska jag skjutsa min mormor till min pappa kanske. Om min moster har blivit frisk ska hon göra det, men om hon fortfarande är sjuk så ska jag köra, tror jag. Sen ska troligen jag och mamma åka till Gällstad och gå på lager 157. Det ska bli kul! Har inte varit där på gör-länge. Både jag och mamma behöver köpa nya byxor, så det verkar som om det är det bästa stället för tillfället att göra det på. Det är ju bara konstigt mode i alla andra affärer. Och konstiga byxor. Hoppas det är bättre här!

Efter det och före det ska jag bara vila och ta det lugnt. Har dubbelpass igen sen, jobbar onsdag och torsdag. Hemma igen fredag morgon. Men det ska nog gå bra. Hoppas jag i alla fall!! :)

Jag tror jag har ändrat utseende på min blogg idag. Men jag är inte säker för det funkar inte riktigt som jag vill... Men är det allt för fult får ni väl protestera.