Jahapp. Då är det idag vi ska åka alltså. Det känns mindre bra faktiskt. Inte så väldigt pepp. Men det kan ju hinna ändra sig. Tycker inte om att åka buss långt heller och det är faktiskt en bit till Stockholm här ifrån. Får väl se hur det går, om jag förgås av min tristess eller om jag faktiskti överlever hela resan. Det hade kännts lite bättre om jag hade fått sova ordentligt i natt, somnade alldeles för sent och vaknade med jämna mellanrum av massa konstiga drömmar (som vanligt) och sedan vaknade jag alldeles för tidigt och var rastlös och stressad för att jag inte hade sovit ordentligt. Precis som vanligt. Ibland är det mer jobbigt än annars.

Borde kanske egentligen packa klart så jag har det ur vägen, men det känns också jobbigt just nu. Suck, idag är verkligen en dag då man gör sig bäst i sängen. Träningsvärk har jag också... Bläää...

En helt annan sak däremot, hinner alltid tänka en massa när jag inte kan sova men ändå borde ligga kvar i sängen. Tankarna denna morgon kretsade kring varför man alltid måste vara så himla bra. Varför man alltid ska vara så jäkla duktig. Alltså, man behöver ju inte ens göra sitt bästa, det kan räcka gott och väl med att bara vara lite sådär halvbra. Det är helt okej att göra bort sig, bli för full, ha fel. Man får självklart också göra fel. Smetigt knallrött läppstift är helt okej, man får ha fula kläder på sig, man får vara ful, dum, okunnig, tråkig. Man behöver inte heller alltid veta vad man håller på med eller vad man ska göra. Varför kan ingen bara inse det?! Allt blir så väldans mycket enklare då. För alla!

Djupa tankar på morgonkvisten, men de har snurrat ett tag nu och var tvugna att hoppa ut.

Nä, nu får det vara slut på tramserier. Nu ska det packas och göras iordning istället.