Att åka bil är deffinitivt en frihet. Jag älskar att susa fram med jättehög musik på och bara åka omkring! Det är underbart. Ändå har jag något slags bilhat. Tro det eller ej, men jag har faktiskt det. Det är främst terrängfordon i stan, vad har de där att göra?! De tar ju bara plats! Jag önskar att det snart blir en kupp, att alla som inte tycker om dem går ihop och repar på deras lack på nätterna.

När jag var ute och gick för ett tag sedan med Robin kom det en cyklist i full fart på den smala trottoaren så att vi fick skutta undan, jag tror inte ens att han märkte oss. Han bara cyklade på i räserfart. Då märkte jag att mitt bilhat kanske inte är bilhat egentligen. Utan att det är ett hat mot människor som tar onödigt mycket plats på andras bekostnad. Jag avskyr det. Dessa personer är nästan alltid män. På bussar, tåg, bänkar och andra ställen breder de ut sig, sitter med benen brett isär och har portföljen på sätet/platsen brevid sig. De verkar inte som om de ens tänker tanken att de ska flytta ihop sig lite så att även andra får plats. Det finns nog inte i dessa mäns värd.

Även i trafiken tar de här männen plats. De åker omkring med sina stora jeepar som bara spyr ut avgaser och tar plats. Jag tror inte att det är bilarna egentligen som är problemet, utan sättet att vara. Att ta så förbannat mycket plats så att man är ivägen hela tiden!

Jag är avundsjuk på de här männen, på den känslan som de verkar ha att världen är bara deras, deras privata. Men mest av allt hatar jag dem. Hatar dem för att de är så fruktansvärt egoitiska och inte ens för en sekund verkar täka på något annat än sig själva.