Plötsligt var döden nära

obetydligt skrämmande, ångestfylld

fanns där vid min sida

min uppgift var att stötta, hjälpa

finnas när livets ur

slog sitt sista slag.

Jag klarade det inte

dödskampen, ångesten, smärtan

i den andres ögon blev för stor

dödsögonblicket var det längsta

i mitt liv.

Så var han borta

en halv minut, i evighet

och livet lämnade kroppen

frid över ansiktet.

En blomma mellan händerna

ett ljus på bordet

Slutna, sovande ögon

ett lugn över döden.

Att dö en smärtsam död

att se någon dö med smärta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Har bytt bloggplats. Fråga om den nya adressen om ni känner er värdiga. ...

Jaha, då har vi ringt in det nya året då. Det har väl kanske inte precis börjat som jag har önskat men vi får väl se vart det lider så småningom.    Det har hunnit vara både julavslutningar och hemresande och julafton och jul och så sedan jag skr...

Idag är det Söndag... IGEN! Tycker det är söndag jämt! Söndag betyder Söndags-ångest! Ångest för att man inte hunnit göra alla läxor som man skulle hunnit med i helgen... Blää!   Igår kom i alla fall Robin hem. Känns skönt att ha honom i Sverige ...

I dagens samhälle pressas vi ganska bra av både ideal och livsstil, och det är banne mig inte konstigt att man är ihjälstressad när fötterna ska filas, smörjas och det ska klippas naglar, och kanske ska de målas också, benen ska rakas, smörjas och br...

Det går ju faktiskt att både njuta av en rejäl nys och göra bort sig totalt när man har en snorloska under näsan eller varför inte snor över hela jackan? Och så finns det den där härliga gamla repeterings-nysen, när man nyser tills tårarna sprutar,...