Precis kommit hem från Dammen. Det var sämre idag, både mormor och morfar var lite nere. Det är så jobbigt när det går så mycket upp och ner, ena dagen superbra och andra dagen urkasst.

Nu kanske Endel tänker att varför svarar hon inte när jag ringer, varför svarar hon inte på sms, men i bloggen kan hon skriva minsann! Men då är det såhär: det är jävligt mycket enklare att bara skriva utan att få något svar än att prata med någon. Och mår man dåligt vill man inte få Endel svar, och då är det bättre att låta bli att svara överhuvudtaget! Man vill liksom inte ha svaret: det kommer ordna sig! :) För det kommer det inte göra, det vet både du och jag. Och hur roligt är det att svara i telefonen när man sitter och storgråter?! Hur kul är det att svara på sms mitt i natten när man är jättenere?!

Ni behöver inte vara arga längre för jag är inte arg, men jag vill bara förklara så att ni vet varför... Nu ska jag...

En kul grej jag hittade: Herr Utfall fick ett infall, gjorde ett anfall på sin fru. Detta anfall blev ett missfall, detta missfall det är du! - Inte så snäll, men lik' förbanat skitrolig!

Varför är det såhär att när man är glad så är man det bara i en liten stund? Sen blir man liksom dubbelt så oglad tregånger så länge? Det suger verkligen.