I morse 07:50 somnade Tage in för gott. Det var nog skönt för honom att han äntligen vågade släppa taget.

Helt meningslöst att man ens försöker sig på att sova egentligen. Kommer ändå inte lyckas. Man liksom bara ligger och väntar på att telefonen ska ringa och att det hänt något. Skulle lika gärna ha kunnat åka in nu. Jaja, man kan ju ligga i sängen i alla fall.

Jag vet inte vad jag vill, och jag vet inte vad jag känner. Jag vill gråta samtidigt som jag inte vill, jag vill att det snart ska vara över samtidigt som jag inte vill det. Det är det absolut sista för Tage nu. Mormor är inne och vakar, jag och mamma ska åka in imorgon vid nio. Om han fortfarande lever.

Vaknade av att det ringde i morse. Kl 07:00. Då visste man att det hänt något... Det var A-c som ringde, morfar hade krypit upp för trappan i natt vid tre. Mormor hade fått in honom i ett rum och lagt honom i sängen, sen hade hon ringt hemtjänsten och min morbror. Han och hans sambo hade kommit dit sedan och varit där på förmiddagen. I natt kom en från hemtjänsten och en från räddningstjänsten och hjälpte han ner. De bar väl ner honom. Hela förmiddagen hade morfar sprungit och gått runt nere. Sen kom äntligen en sjuktransport och hämtade honom, så nu ligger han på sjukhuset i Borås. Antagligen har har blivit såhär av allt morfin han får. Inne på sjukan hade han börjat "pilla" men händerna, typ skruva, sådana typiska drag man gör innan man dör.

De senaste två veckorna har jag jobbat alldeles för mycket. Och jag vet det. Är antalet lediga timmar lika mycket eller fler än antal jobbade? Svar NEJ!!! Och jag vet mycket väl hur jag mår och jag kommer säkert bli sjuk när jag slutat jobba, men när jag slutat jobba börjar skolan... Och mitt i allt morfar... Jag gillar mina jobb, kanske lite för mycket? Det finns alltid en liten tanke i huvudet som undrar vad alla brukare gör och hur de mår. Och jag mår dåligt om jag vet att det är fel personer där så de blir behandlade illa. Då gör jag det hellre själv och då blir det ju liksom som det blir. Jag bryr mig för mycket om andra och glömmer mig själv ibland, men hur i helvete ändrar man på det?! Nä, nu ska jag sova. Sov nog bara en eller två timmar i natt. Det är säkert därför alla konstiga tankar dyker upp.

Låg vaken i princip hela natten. Händer inte så ofta, men när det händer blir jag alltid lika arg och rastlös. I natt var det mest tankar som snurrade runt. Tankar om morfar mest. Mamma var där igår när sköterskan kom dit. Mormor är jättenere (förståligt) och vill att han ska vara på ett ålderdomshem, men sköterskan sa att hon skulle försöka hålla ut för han har nog bara en vecka kvar. Jag vet inte, men hela tiden har de sagt att de kommer lyssna på mormor när hon inte orkar mer och nu gör hon just det, hon säger att det inte går längre, men nu lyssnar de inte längre. Det kommer hem människor de inte känner till dem flera gånger om dagen, mormor kan aldrig göra precis vad hon vill, hon vet inte exakt när de kommer osv... Tro fasen att det är jobbigt. Och min mormor är en sån där person som tänker ett steg längre än oss andra. Hon kan inte sova om nätterna för hon är 1: orolig för att morfar ska gå upp och ramla. 2 orolig för att morfar ska gå till t.ex toan men går fel (igen) och trillar ner för kallar trappan (hon hann stoppa honom förra gången...) 3: att han ska dö. Hon vill inte hitta honom död, inte när hon är ensam. Och jag förstår henne. Jag vill inte heller hitta någon död ensam. Det är så jävla typiskt att han ska bli sämre och dö när jag och syster flyttar. Varför händer alltid allting samtidigt? Har ju för fasen inte kommit över att lille Erik inte finns mer.

Nu är alla nattade och klara. Lite tidigt, ja vet men de blir mycket tröttare när det är varmt ute. Dc har öppnat så det blir till att gå upp tidigt imorgon. Nu ska jag läsa sen sova sen vakna av hemtjänsten sen vakna av mitt alarm sen gå upp och sen vänta på att klockan ska bli tre så jag kan sluta! :)

ANVÄNDNING: Ren praktisk användning saknas, men kan med fördel användas vid tyngre och tråkigare arbeten då den manliga IQ:n inte sitter i hjärnan utan i musklerna. Är dock bra på att tröstas av eller slå på vid depressioner. SOCIALSTYRELSEN REKOMMENDERAR: Använd 6-8 män/dag.